HÄR KOMMER NU DE FYRA(!) SKAPELSEBERÄTTELSERNA!!!

LEGLENDEN 1.

The Glennstory

I maj 1984 efter ett Mycket framgångsrikt deltagande i volleybollturneringen Kal & Ada Cup i Göteborg tändes en idé. I den van där Erikslund Volley befann sig på väg hem till Stockholm sa någon plötsligt: "Faan vad bra vi är!! Borde vi inte... bilda ett band också?"

Efter några korta sekunder där några undrade om man inte behöver kunna spela instrument osv, kom man fram till att "Det lär man sig, hur svårt kan det vara? Dessutom kan Clabbe trumma, Engstrand spela bas, Chrille kan spela gitarr. Norén kan piano och Macke kan e-moll på synt. Herregud, över halva gänget är ju redan virtuoser!! Janne är journalist och Chrille har skrivit texter till nyårsrevyer - vi anar hur vi ska lägga upp det hela!!"

Sagt och gjort.

Första texten bandet skrev Hjälp Mig Glenda (Beach Boys Help Me Rhonda) snickrades ihop av Hasse, Chrille och Janne. Snart därefter skrev Janne & Chrille det som skulle bli bandets signaturepos: Förevigt Dum (Aphavilles Forever Young). Med dessa låtar och några som kom från gömmorna (t ex Får I Kål) så var man nu beredda att möta världen.

Glenn Mark I var: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Palle, Norén och Engstrand

Första gigget blev Åvaskolans talangjakt hösten 1984. Man tog med Jannes flickvän Malin i bandet så att man öht fick anmäla sig. Hur det gick? Har påven en konstig mössa? Glenns Orkester vann, efter att bland annat ha slagit Eric Gadd och hans band Request One!!

Ett ordentligt repande och textskrivande följde nu. Skrivarlyorna i Hägernäs fullkomligt glödde av iver och inspiration. Hasse, Chrille och Janne skrev om Roxettes The Look till För Fort, Janne skrev Jag Vill Ha En Egen Skåne på Ted's gamla hit medan Chrille gjorde om Poppa Joe till Pappa Glenn. Osv osv. Så där höll det på. Under 1985 hade man en exotisk spelning på Täby Kyrkbys dansbana, då bl a Chrilles gitarr blev stulen... förmodligen var det nån liten Kyrkbytös som inte kunde hålla sig.

En stödkonsert för Cocosteatern hölls på just Cocosteatern (som sen blev Apolloteatern) i Näsby Parks Centrum. Nu hade året blivit 1986. Låtar som Chansar På En Gris (Dancing In The Dark), Jag Vill Köra Som Lövis (I Want To Know What Love Is) och Märk Hur Vår Sugga (...ja ni fattar) berikade repertoaren.

Glenn Mark II var nu Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Palle, Norén och Åke Fridman på bas. Detta var första gången en icke volleybollande musikant kom med i bandet. Men inte den sista...

1987 kom så Engstrand tillbaka till bandet, lagom till The Glenn Banquet. En konsert (på Apolloteatern) som sedan följdes av en volleybollbankett uppe i hemmahallen, Erikslundsskolan. Glenn Mark I var tillbaka, nu med låtar som Ah Vi E' Glenns Orkester (The Final Countdown), Så Lång (So Long), Leffes bil (Let It Be) och Våran Sommartid (In The Summertime) i setlistan. Denna gång hade Orkestern också en gästartist!! Den lätt kriminelle storebror Glenn (Nicke Wagemyr) hade en kortfristig frigång och kom och sjöng…Jailhouse Rock såklart!! Norén framförde också en egen låt, Please Come Back To Me. Talangen fullkomligt sprutade ur dessa unga friska gossar.

Efter detta gick Glenns Orkester i en djup, kreativ fas. Många av de klassiska låtarna skrev nu.

Nästa större äventyr för bandet var 1990, ännu en gång på Apolloteatern. Nu hade det anlänt "Nya killar i blocket", dvs de två "bebisarna" i volleyboll-laget hade nu också tagit plats på scen: Tompa Ribbing Wingren (percussion) och Gurra Allerstrand (sång & sax). Dessutom tog den evige gästen Peter Andreasson en för laget när han framförde Kokain (Symfonin). Låtar som Från Lahäll Till Erikslund (Från Djursholm Till Danvikstull), Jättefull Ikväll (Wonderful Tonight), Dynga (Vingar), Hon Har Ett Bett (Hon Har Ett Sett) och Fnaskie - aka Sången Om Mannen Det Gick Åt Helvete För (Lassie) såg dagens ljus. Dessutom kom nu låten om Glenns Orkesters födelse: Sommarens Jättehit (Summer Of '69)

Glenn Mark III: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Engstrand, Norén, Palle, Tompa och Gurra.

Sakta hade du en ny idé, en vision, tagit form i Orkesterns kollektiva psyke. Man ville föreviga de mest lyckade låtarna. Man skulle släppa en KASSETT!! Clabbe Johansson, bandets trummis och motor, blev nu också bandets tekniske fantom!!! Han byggde helt sonika en studio i sitt hem i Hägernäs, Täby. Utrustat enligt teknikkonstens alla regler blev hans lägenhet ett Magiskt Mecka för det allt mer ambitiösa bandet. Med Clabbes ständigt tilltagande tekniska kunnande spelades 14 låtar in.

Förutom ovan nämnda kom också Hasses låt om hur det är att leva i Göteborg med. Låten heter helt enkelt Göteborg (Hold The Line). Med på dessa inspelningar var också den sk Gör-kören (Pia, Christina, Marri, Sara, Petra & Cilla). Detta skulle sedan leda till att Orkestern hade med kvinnliga trios (Bimbos/Glendor) på alla framtida konserter. Väldigt fina promotionbilder togs på snyggingarna dessutom. Kassetten släpptes i början av 1992.

När det blev dags för premiärkonsert hoppade Gurra av för att bedriva medicinska studier (inte så konstigt efter dessa upplevelser).

Glenn Mark IV: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Engstrand, Norén, Palle och Tompa, blev nästa iteration av bandet.

Konserten var den sista på Apolloteatern och den kallades The Glennride!!

Efter denna avslutning på en epok öppnades en dörr mot De Stora Arenorna.

Men först, i årskiftet 92-93, körde bandet den första av tre turnéer till svenska fjällvärlden: After Ski i Trillevallen utanför Åre. Denna gång var inte Clabbe med, gästtrummis var Oscar Sundkvist som spelade på triggade kakburkar!! Utmaningen med att spela på After Ski gick upp för Orkestern. Man upptäckte behovet av textskyltar när en After-Ski-publik ska sjunga med i låtar där texterna förbättrats på det sätt som är Glenns signum. Percussionsmästaren Tompa kläckte i liften det bevingade uttrycket "Ingen Hejd På Nånting".

Bandet samlades sedan igen, nu med tanken att förkroppsliga det ledord som växt fram: Huvudsaken Är Att Man Är Snygg. En stor konsert på Tibbleteatern i Täby planerades, arrangerades och producerades. Det var ett kliv, det!! Tekniskt, konstnärligt och även snygghetsmässigt så gick Orkestern nu upp på en helt ny nivå. Proffstekniker från rock-Sverige kopplades in och nya mästerverk skrevs i klasar. Dessa är att betrakta som Glenn-klassikerna: Braj, Shots & Sherry (I Shot The Sheriff), Hon Är Flickan Som Gör Allt För Att Likna En Böckling (...Göra Mig Lycklig), Bo Hemians Rapsodi, Sämre Tider (Sommartider), Smit Hem Till Din Mamma (Sweet Home Alabama) och Gul & Blå (Black & White) blev nu till. Technomusik, klassisk musik, Glenn-pit med fans som svimmade. En ljus-show av Guds nåde presenterades i och med att samarbetet med "Disco-Pelle" Larsson och hans ljusfirma inleddes. Det samarbetet har fortsatt ända till dessa dagar.

Palle avslutade sin karriär i bandet som nu blev:
Glenn Mark V: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Engstrand, Norén och Tompa.

29 april 1994 gjorde bandet ett omtalat gigg på KTH där man testade många av de nya låtarna. Dessa låtar kom sen att hamna på nästa stora steg i Glenns utveckling: en CD-skiva!!

Ett egentligen övermänskligt och övermäktigt projekt sattes i sjön. Utan vår kapten vid rodret, Clabbe Johansson, hade det ALDRIG gått. Men nu var han ju där, vid rodret. Och det gick!! Det spelades in inte mindre än 15 låtar igen, några hade varit med på kassetten, medan de flesta skrivits senare. Vi Vill Ha Glenn (I Want It All), Blindbocken (I Natt Är Jag Din), Faxen I Skann (Fox On The Run) och den helt egenkomponerade låten Ingen Hejd På Nånting som fick avsluta skivan. Skivans titel blev Glennsanningen "HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN ÄR SNYGG", kläckt av Jannes fru Malin. Efter två långa års evinnerligt spelande, sjungande, klippande och mixande var den så klar att mastras på Cutting Room, av Björn Engelman, och sen ges ut i januari 1996. Många och prominenta var gästerna, vackert och konstnärligt var omslaget där fotona togs av proffsfotografen Maria Lindvall. Skivan blev en omedelbar succé, där den kom ut i individuellt numrerade exemplar. Det sålde så bra att man var tvungna att göra en andra tryckning och utgivning.

Efter skivsläppet åkte man på skidresa 2, till Höglekardalen. På denna turné upptäckte Per Norén den enorma dragningskraften på det kvinnliga könet som hans vackra stiliga underarmar besatt. 1996 på våren repeterade man sedan inför en gigantisk spelning på Tibbleteatern igen. Denna gång hade bandet fått med sig de tre skönsjungande bimbosarna Ankan, Gunilla och Hanna. Dessa tre förgyllde verkligen den ljudmässiga palletten och förstärkte det scenspråk som Orkestern utvecklade allt mer. Många låtar var som egna små teaterföreställningar. Fansen hade nu blivit sk Glennheads, väldigt lojala och högkulturella finsmakare som följde bandet i vått och torrt.

Inför spelningen hoppade nu Tompa av, så Glenns Orkester var nu
Glenn Mark VI: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Johan E, Engstrand & Norén. Med Ankan, Gunilla & Hanna som sagt.

Showen bjöd nya nummer som ödmjuka Världens Bästa Band (Roll Away The Stone), friarlåten Victoria (Cecilia) och Led Mig (Be Mig) där en väldigt synsvag Hasse sjöng ut i kulisserna hela låten lång. Dessutom sjöngs Tre Bimbos (Tre Gringos) som presenterade de fantastiska Glendorna.

Tidigt 1997, 8 februari, spelade bandet på mytomspunna Docklands. En av många klassiska arenor som avverkades under de kommande 20 åren. På detta "Rocklands" presenterades några nya alster igen, Huvudsaken Är Att Man Är Snygg (Rock'n Roll All Nite) och nästa klassiker Gå & Diska (Gå & Fiska), Orkesterns inlägg i invandringsdebatten.

Efter detta gig blev Engstrand tvungen att lämna bandet, karriären drog åt ett annat håll. Förste nye basist blev då Ingen Hejd-slap-kungen Björn Wennerberg. För en spelning i Söderhallarna och därefter en på en båt i Nybroviken (Tarkett, två, tre-Tour).
Dvs Glenn Mark VII: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Johan E, Macke, Norén & Björn.

Detta blev dock en kort sejour för Björn som mer gillar funk slap, så bandet letade upp en Täby-legend: Bobben Kingfors. Han kom in med mängder av Glennergi och uppslag, bandet utvecklades exponentiellt på den kommersiella produktsidan t ex.

På våren 1997, 18 april, begick så Bobben premiär på Medicinska Föreningen i Stockholm. Många medicine studeranden betittade bandet och begrundade sedan sina yrkesval. En ny låt presenterades: Det Är Våran Genre (Don't Look Back In Anger) med Oasisbröderna i fullt Fight Mode.

Glenn Mark VIII: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Johan E, Norén & Bobben. Dessutom klev det in ytterligare en fullkomligt lysande vokalissa i Gitte Littwold. Hon tog över efter Hanna Wanngård. Saxofonisten Johan Öberg, som spelade och arrade blåsriffen på första skivan, gästade nu på ganska regelbunden basis.

Så i november small det till igen på Tibbleteatern. The Sumo-Tour hade premiär. Med Glenn Mark VIII på krigsstigen. Hasse iklädde sig sin paradroll, den som kommer följa honom livet ut, den som den klumpige misslyckade japanske pojken som växer upp och blir ypperligt framgångsrik Sumobrottare. Iklädd en blöja från Apolloteaterns klädgömmor gjorde han fullkomlig megasuccé i låten Du Ska Va Korpulent (...President). De tre Glendorna ramade in med att vansinnigt vackert sjunga sitt Queen-intro/outro. Andra nya nummer var Släktmiddag (Sledgehammer) om pinan med dylika, Glenns Orkester Världens Bästa Band (Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band) och Hale Bopp (MmmBop) om sekter inte olika Glennheadsen... och ändå inte. I pausen spelade dessutom Glennvingarna i foajén, Orkesterns barn hade nu också börjat ta efter sina stiliga föräldrar. De trasiga jeansen upphöjdes nu till Gigantisk Backdrop längst bak på scen.

Dessutom gjorde ett ytterligare fenomen i Glenns värld bejublad entré: De dansande och sjungande grönsakerna Sparris Boys (Ugly, Stutter, Baby, Stupid och Sexy Sparris) med låten Rör Inte Min Sparris (Wannabe). För att inte tala om Glendornas första helt egna låt, Pharmacia (Mamma Mia) om den stressade multitaskande 90-talskvinnan.

1998 inleddes med planering av den nya skivan. Clabbe hade daterat upp sin inspelningsutrustning och bandet hade en hel hög med nya alster att föreviga. Förutom de tidigare nämnda också eposet om den norske oljeplattforms-borraren som vill klä sig fint ibland: Klädd I Klänning (Beds Are Burning).

Bandet flögs den 23 maj ned till Lund för en morgonspelning på Karnevalen (!). Johan fick mindre och mindre tid i bandet och Tompa Larsson (Wannberg) från Vallentuna gästade.

Efter denna surrealistiska erfarenhet, lite senare under året – 28 november, gjorde Johan sitt sista gigg med Glenns Orkester. Bandet tog tåget till Sundsvall för att göra en bejublad konsert på legendariska Pipeline. Klassisk händelse: Janne och Hasse åt ”av misstag” frukost på ett dyrt hotell i närheten av bandets logement. Annica var med och förgyllde låtarna på sitt oefterhärmliga sätt.

Hemkomna fortsatte de brinnande förberedelser för den nya inspelningen, och då hittade man en fantomgitarrist i Vallentunas Magnus Ählström!! Han passade in som en väldigt väloljad pusselbit i det så rigida och invant stjärnspäckade bandpusslet.

Magnus första spelning blev på bandets tredje vinterturné, februari 1999, den till Åre och Tegefjäll. Här märktes vilken otroligt flink, begåvad och smågalen människa han var. Så nu:

Glenn Mark IX: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Norén, Bobben & Ählström.

Senare under 1999 hade bandet ett Galoppgigg på Täby Park Hotell (13/2), i Vallentuna (19/2) och på Marholmen (14/5), för Sonera. The Sonera men ändå så långt borta”-koncert. Då med bimboglendan Anna Ploby vid en av sångmickarna.

28/5 spelade man på Teaterbåten, för Clabbes firma Algon och senare under hösten (9/10) klämde man in ett gigg på VRG mellan inspelningarna.

Sedan, i december 1999, efter 2 års enormt samvetsgrant och inspirerat arbete av bandet och igen framförallt av Clabbe (som alltid lade lika mycket tid som resten av bandet tillsammans) så blev nu CD 2 äntligen klar. Vad den heter? MIGLENNIUM såklart!! Förutom låtarna som hade testats under de senaste åren live inför jublande publik så innehåller den skivan bandets andra helt egenskrivna sång - Ensamt På Toppen. Så långt hade det alltså nu gått att den astronomiska berömmelsen höll på att isolera superhjältarna från sin publik. En annan detalj värd att notera och lyfta fram är att på låten Huvudsaken Är Att Man Är Snygg sjunger bandets älskade Crew (Pelle, Elake Benke, Degas och Robban Roos) ett eget parti, om hur livet är när man råddar för Världens Bästa Band.

Plattan följdes naturligt upp av ett nytt stort steg i stegen mot rockhimlen: Konsert på Cirkus!! 30 maj 2000 var det dags. Nu höjdes insatserna rejält igen.

Laddade till tänderna intog Orkestern Stockholms kulturella epicentrum. Viftarlampor, pyroteknik och Hasse som den flygande munken Bosse Hemian var några av inslagen i en show som slog allting Glenn tidigare producerat. Sparris Boys kom tillbaka, Hasse dominerade i nya låtar som Killarna Piskar Mig Varm och Älska Min Gummidocka, Chrille presenterade sig som Don Juan. Teknikerna repriserade sin insats i Huvudsaken... live på scen och allting avslutades med eposet Ensamt På Toppen. Succén var total!!

Efter denna jättekonsert gick bandet litegrann i ide. Magnus och Chrille gick in i sitt "seriösa" projekt MagnaJois och de andra medlemmarna sysselsatte sig med andra saker. Per Norén slutade.

2002 gjorde Orkestern ett "Rockparty" på Elverket på Lidingö, med inlånad just nu namnlös keyboardist. När det blev valtider, på hösten, hade bandet en "valvaka" på Gröna Lundsteatern. På själva valdagen 15 september. Till detta gig hade man nu fått med en ny pianist, Clabbes bandkompis Anders Backerholm. Här presenterades "politiska" låtar som När Vi Flyttar In I Rosenbad och In Med Glenn.

Glenn Mark X: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Norén, Ählström & Backis.
Glendor: Ankan, Gunilla, Gitte & Vicki. Sax: Johan

Ett tredje album spelade dessutom in under denna period. Nya Glennklassiker som Bond, James Bond, SMS, In The Name Of Glenn, Där Vid Datorn och Barn Med Gunde Svan skrevs och spelades in. Skivan avslutades med en av skapelseberättelserna: Vi Är Som Stjärnor I Skyn. 2003. Skivan presenterades i ett nyskapande format, med en fanbok där man kunde få info, namnteckningar och tatueringar av bandet. Vad den hette? GLENNMANIA !

CD'n följdes upp av en jättekonsert igen, som vanligt. Även denna gång blev det Cirkus. Nu med inte mindre än 4 bimbos (Vicki Benckert hade anslutit vid inspelningarna). Kvällen hette ”Glennmania - Scenkväll med Luuk” och den presenterades av jättemegafanet Kristian Luuk. Man gav också ut en Glennmanacka inför 2004.

Efter denna urladdning blev nästa projekt ett rejält äventyr på Gamla Tryckeriet i Alvik. Under två kvällar år 2005 blev detta eventställe till The Glenn World när konserten Glennmania gick av stapeln. Utanför möttes publiken av Glennvärdar, de kom in till ett Glennmuseum i foajén och väl i skarpt läge så fick de se en show i tre delar med bandet i Turbo mode, med 14 fantastiska dansare från VRG's danslinje och med alla låtarna från senaste skivan. Dessutom presenterades några ännu nyare låta: Här Kommer Alla Klyschorna I En Och Samma Sång, Usama, 500 Spänn I Sjön och tjejernas Alla Kör Lajv.

Minnesvärd händelse: Chrille höll på att skära sönder ögat på Hasse med gitarren under ett hoppslut på en av låtarna. Läkare i lokalen gjorde diagnosen att han klarade synen och kunde fortsätta showen, men det var en klart blåmärkesmärkt leadsångare som ställde sig på scen kväll 2.

Nu hade Johan tagit steget fullt ut och fullt in i Orkestern. Dessutom slutade Vicki och Gitte, och in kom istället Lotta Ovik.

Glenn Mark XI: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Norén, Ählström, Backis och Johan Ö.
Glendor: Ankan, Gunilla, Lotta

2006 gjordes en spelning på Kägelbanan för företaget Svenskt Papper.

Mellan 2005 och 2008 drog sig bandet tillbaka en aning för att planera sitt ALLRA största evenemang. Glenn hade ju tagit större och större steg hela tiden. Arenorna växte och åskådarskarorna likaså. Nu spändes bågen fullt ut:

G.I.G. !!! Glenn I Globen !!

Inför denna jättesatsning förbereddes som aldrig förr. Man repade i all oändlighet (bl a i skärgården på kursgård och på Kvarnholmen), man gjorde förproducerade filmer, man övade dans och flygning, man hyrde majestätiska kläder och man skrev ännu fler nya låtar. Ankan slutade som Glenda och Lena Gustavsson, Lottas kompis, kom med istället. Dessutom gästade Magnus Theilgaard på percussion.

Så var det dags: Kristian Luuk presenterade, iglenn, konserten. Publiken fick bl a se och höra Rule Glennmania, Obama, Fuglesang Till Moder Jord, M-Ica (Köttfärsvisan), Koldioxid om klimathotet, Det Regnar Glenn (om Glennologin), Anja Pärsson och Glennodifestivalen. Där Zillah och Totte oväntat vann trots att de inte var med. Dessutom fick Glenns kanske finaste stund premiär: Halle Berry. 3000 personer flög saliga hem från Globen denna majkväll.

Nu kändes det lite som att toppen var nådd. Luften gick ur bandet en aning.

2014 återförenades man för att göra ett överaskningsgig för vännen, superteknikern och Master Of The Universe Pelle Larsson när han fyllde 60 år. I Skyddsrummet på Söder Mälarstrand. Pelles knowhow och stora hjärta har burit Glenns Orkester genom hela dess karriär, från 1993. Allt som är och har varit stort och maffigt med konserterna har varit det tack vare Pelle.

Taggade av den spelningen bestämde man sig för att göra en jubileumsspelning. Det var ju ändå 30 år sen bandet bildades 1984. Sagt och gjort och dåligt räknat hyrde man 2015 Debaser på Medborgarplatsen. Tre kvällar bestämdes. En walk down memory lane planerades, med några nya låtar - Någon Att Äta Upp, Hjärtstopp Ikväll och Dildos. Showen blev igen nånting i hästväg med flygningar av både Hasse (som på första gigget välte framåt i sin mäktiga pose som kerub/sumobrottare iklädd änglavingar och blåsandes trumpet) och Chrille (som Fuglesang). Nye pianisten/keyboardisten Martin Wanngård sjöng 4 små kupletter om Putin och Hasse och Chrille blev Seppo och Thomas Qvick i Rosen Qvick. 800 personer varje kväll såg det som kanske var Glenns Orkesters sista konserter. Glenn Mark XII: Hasse, Janne, Chrille, Clabbe, Macke, Norén, Ählström, Johan Ö och Martin. Glendor: Gunilla, Lotta och Lena

År 2024, på våren, drog planer igång för ett 40-årsjubileum på Biblioteket Live, vägg i vägg med fd Debaser. Ett möte hölls digitalt den 19 juni efter att Macke och Chrille scoutat lokalen. Mötet landade i att vi skulle börja planera för detta stora firande.

4 dagar senare, den 23/6, avled Clabbe plötsligt och helt oväntat. Alla planer avblåstes med omedelbar verkan. Nu står Orkesterns eventuella framtid verkligen skriven i stjärnorna.

LEGLENDEN 2.

The Legend of Glenns Orkester

En tidig morgon någonstans i Skandinavien under det som vi kallar medeltiden kom en yngling gående längs en vindlande stig bland bergen. Han hade gått i femton dagar till synes planlöst i dessa utmarker sedan han hört en inre röst kalla. Nu kände han att vandringen hade nått sitt mål, en liten spegelblank tjärn med dimslöjor dansandes över ytan.

Han satte sig att vänta på stranden, trött av den långa färden men ändå fylld av ett nyfiket pirrande inför vad som nu skulle ske. När solen hade nått upp mitt på himlen och ned igen såg han ett sken ett par kilometer längre bort och han hörde ett harklande inuti sitt huvud. Han hade tydligen satt sig vid fel tjärn!? 

Han sprang hals över huvud stupa mot skenet i fjärran, han sprang genom tätbevuxen slyskog och törnbeklädda ursnår. När han så kom fram till tjärnen såg han en märklig syn. Mitt ute i vattnet stod en kvinna som på ett undervattensskär med halva kroppen över ytan. Hon höll en strängprydd luta i ena handen och hon trummade med den andra handens fingrar på detta instrument. Hon såg förargat på honom och talade efter ett tag:

"Du, vår utvalde, verkar vara en märkvärdigt klantig skapelse! Jag är kvinnan i tjärnen, utsänd av guden Tinnitus att skicka en speciell människa på ett uppdrag in i evigheten! Är du beredd att acceptera denna uppgift?"

Ynglingen darrade av skräck och skam över den sena ankomsten och den sönderrivna klädseln så han vågade inte annat än att tacka ja.

Kvinnan sa: "Gott! Du skall sprida budskapet om livets mening till alla som vill höra den. Du kommer att bli välsignad med gåvan att vara oemotståndlig för människor av kvinnosort, mig undantagen, och du kommer att få musiken som ditt verktyg. Du kan förmodligen inte spela på en sådan här tingest men om du får en åtta-niohundra år på dig så ska det säkert gå. Du kommer att betraktas som bäst i världen men som bestraffning för att du rört till själva starten på allt detta så kommer du att vara tvungen att gå klädd som den sönderrivna trashank jag ser framför mig nu - du fick bråttom genom rodendalen, va?

Som en evig påminnelse om din klantighet ska du berätta historier för folk, historier om människor som det smyger sig för på ett eller annat sätt. Men du får aldrig glömma ditt egentliga uppdrag - att missionera om det viktigaste i era små ynka liv: HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN ÄR SNYGG!!!

Härmed anbefaller jag att lämna ditt namn och ta det som Tinnitus ger dig. Du är från och med nu Glenn och du ska samla ihop din orkester och gå ut i världen för att fullfölja ditt uppdrag i evig tid. Ni blir odödliga, sanslöst snygga och hjälpligt musikaliska"

Så Glenn gick på stapplande ben för att samla ihop sina medglennar. En efter en letades de kallade upp runt om bland byarna, män som liksom Glenn fick extremt vackert utseende, odödlighet och trasiga byxor. Man började skriva texter för att förkunna och berätta och dessa texter liksom ryktet om Orkestern spriddes från mun till mun, by till by, stad till stad och land till land.

Nu har legenden om Glenns Orkester härjat jorden runt i hundratals år. Tämligen sent i historien dök Glennheadet upp, en dedikerad följeslagare till Glenns mode och idéer. Bland dessa trogna finns inget högre än att lära och sprida budskapet och texterna från dessa odödliga trashankar.

Vissa hävdar att Glenns Orkester aldrig har funnits. Många är de konserter och högtidliga sammankomster där man väntat förgäves på ett besök. Men Glennheadsen framhärdar att när man en gång sett Orkestern, hört texterna, känt rytmerna, fått den där svartnande känslan för ögonen så tvivlar man aldrig mer. Däremot svimmar man stundtals men det är helt normalt.

En sak påstår man med säkerhet, de gånger Glenn verkligen har visat sig så har det alltid skett efter orkanartade hyllningar.

LEGLENDEN 3.

En Glennsande historia

Glenns Orkester föddes i en minibuss någonstans mellan Göteborg och Täby våren 1984. Själva födelsen är höljd i dunkel, men initierade och hittills obekräftade källor - vi kan kalla dom Lena och Bosse - ger vid handen att vattnet gick i höjd med Gillinge. Livets obegränsbarhet hade gått upp för ett volleyboll-lag från Erikslund i Täby. Man hade varit ute i den stora världen - läs Göteborg - och insett att inga segrar var för stora. I det allmäna ruset förstod man att även om volleyboll och idrott är stort, så fanns det andra områden där det fanns fler kvinnor och mer mark att bryta : Rockens värld. Redan som liten bebis var Orkestern ett mammutmegaband, redan i bussen smiddes planer som stavades "Wembley", "Budokan", "Sgt. Pepper", "Bosse Tillas", "Många groupies" och så vidare.

Detta år började så planerna smidas för framtida storverk. Låtar som "Förevigt Dum" och "Hjälp Mig, Glenda" skrevs och framfördes. En talangjakt i Åvaskolan var premiärevenemang för Glenn. I denna tävling framfördes ovannämnda låtar och gruppen slutade på andra plats långt före t.ex. Eric Gadd och hans Request One. Därefter skrevs ett otal låtar som finns att beskåda på andra ställen i detta Home of Glenn. Konserter runtom i Täby, på gamla Cocosteatern, på Flygvillan, i Näsbydalskolan osv. Åttitalet var en orolig men intressant tid för Glenn. Man spelade in en numera ytterst sällsynt och rar sak, en kassett. Där fanns Glenns åttiotal samlat. "Kokain", "Lövis från Arninge", "Från Lahäll till Erikslund", "Chansar på en Gris" osv. Samtidigt med detta band trycktes upp T-shirts, trosor och kepsar och epoken avslutades på Apolloteatern.

När så nittiotalet tog vid och Glenn hade nått ur larvstadiet och tröttnat på enkel puppmusik så hände något. I en märklig vision, en syn, en uppenbarelse, såg en av Orkesterns kvinnor ingenting annat än livets mening skrivet i eldskrift hemma på väggen: HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN ÄR SNYGG ! När innebörden av detta oerhörda började sjunka in och ta fäste i Glenns inre, skedde stora saker. Mycket bättre låtar skrevs, mycket kunnigare folk bad på sina knän för att få vara med och producera Glenns framtida konserter, mycket mer hängivna, svimfärdiga och snygga fans skockades och - inte minst - Glenn själv blev helt fantastiskt bra.

De första tecknen på detta var den konsert som gavs i maj 1993 på Tibble Teater. Vilka lampor ! Här presenterades för första gången det material som skulle utgöra basen för bandets första CD. Tillsammans med nymodigheter som Glennpit och Glenntechno blev detta ett startskott som hette Hugo. Konserten finns inspelad på en fet och fläskig video. Efter denna succe gick Glenn in i studio och kom inte ut förrn's slutet av 1995. Mästerverket ingen trodde på men alla hoppades skulle finnas heter "Huvudsaken Är Att Man Är Snygg" och innehåller femton delmirakel - se andra vrår i Home of Glenn. Under inspelningarna var bandets enda rockkontakt med omvärlden ett par veckors After-Ski-spelande i Åretrakten. Lyckliga slalomåkare ! Skivan släpptes i januari 1996 och i och med den uppstod ett nytt fenomen : The Glennhead ! Glennheads och endast Glennheads kommer i åtnjutande av detta manna från Glennhimlen, och Glennheadsen växer exponentiellt och diametralt på alla ledder utöver världen i detta nu.

1996 / 97 har bara ytterligare strukit under att Glenns Orkester är mysiga människor. 8 juni gavs en ny Tibble-konsert, nu med de tre körbrudarna "Tre Bimbos" - Hanna, Gunilla och Annica - och ännu fler lampor ! Elake Benke, Disco-Pelle och Janne Degas i Glenncrewen ser numer alltid till att en Glennshow är i mammutmegaklass. Nu kom nya låtar som "Tre Bimbos" och "Världens Bästa Band" att trollbinda publiken tillsammans med Hasses varma tolkning av "Led Mig". Även denna konsert finns på video - fem kameror och efterredigerat mammutljud som får Bosse Tillas att joddla - som kallas Live-96.

Den 8 februari antogs nya utmaningar i det att Glenn spelade på legendariska Docklands. Äntligen fick dessa technosvullna stålväggar vila och kalla sig för "Rocklands". 550 personer kom och avnjöt den klassiska Glennrepertoaren förgylld med nya "Huvudsaken Är Att Man Är Snygg" (låten !!!) och "Går Och Diskar". Den evige gästen Björne Wennerberg gled upp och tummade iväg Glenns egna alster "Ingen Hejd På Nånting" och kvällen var total.

Vad händer härnäst ?

Jo härnäst visade sig bestå av en spännande Glenn-höst-97. Lite grummel i basregistret reddes ut av farbror Barbros syster moster Gun-Britt. Per Engstrand kände att nya utmaningar för en polis - OS-bombar-jakt och planer på att bli 1998 års Robinson - krävde sin tribut, och avgick helt sonika ur Orkestern. Denna tackade för lång och trogen spänst, för att sedan gå vidare. Först ersattes Per av Björn Tummen Wennerberg på en spelning i Söderhallarna vid Beach-Sveriges avslutningsbankett. Där framfördes nya, specialskrivna "Parre, Digge" till allmän förtjusning och förtröstan. Därefter insåg både Björn och Band att det hade varit en temporär lösning.

Glenns Orkester hittade ett guldkorn i den för Täby-publiken sägenomspunne bassisten och lejonsonen Robert Bobben Kingfors. Denne bilskojare och fiskedragsmagnat förde än mer stadga till bandet och fradga till kvinnornas läppar. Nu drogs planerna upp för ännu ett segertåg, en defilering, en Glenngata i Tibble Teater. November 22 1997 var datumet och mammutmegamultimacho-show var målet. Ett antal nya låtar skrevs, saxofonister kallades in, Sumobrottare rådfrågades, Evenemangsbyrån laddade långtradaren för det största äventyret hittills. Mer om denna UPPLEVELSE på annan plats i Templet.

Miraklet fortsätter............

...som det anstår varje mirakel med självaktning. Tibble-konserten blev denna gång inte bara stor, den blev tokstor. Ny enorm backdrop med enormt trasiga byxor täckte en monumental byggställning där Benkes och Pelles lampor lekte hela havet stormar. Nya låtar som Korpulent, Sparris Boys och Hale Bopp fick premiär. Japaner, klorofylliga tonårsidoler, förvirrade sektledare, bröderna Noel och Liam….dessutom hade vid denna tidpunkt Bimbosarna växt så i både personlighet och engagemang att det var dags för en egen låt. Denna blev Pharmacia, en satirisk uppgörelse med 90-talets fläng och pillerstinna tillvaro. Nu hade Gitte Littwold tagit upp mikrofonen vid Gunillas och Annicas sida i denna stolta junta, och saxguden Johan Ö tog steget fullt ut och blev blåssektion. Dessutom hade Degas, Benke och Pelle fått internationell hjälp av Robban Roos - Cardigans, Meja, etc - på monitormix. Det hela kändes fantastiskt. Och var det.

En Docklands-släkting föddes i och med att Orkestern arrangerade rockfest på Medicinska Föreningen vid KI. Här steg samma gäng med samma rutinerade crew upp och bjöd såväl till fest som konsert. Ny liten låt var Mejla, e-postens inverkan på oss idag. Mönstret, det gudomliga mönstret, var vävt. Arenagig och rockfester om vartannat i en aldrig sinande pardans - enstaka andra engagemang i fjäll- och festvärlden icke att förtränga.

Efter dessa gig fann man för gott att göra allvar av planerna på att spela in en ny CD. Låtarna var för många och för bra för att inte finnas på skiva och dessutom hart när omöjliga att få in på den redan utgivna. Sagt och gjort, riktlinjer drogs ut och arbetet startade. Glenn ville följa det senaste, välhängda receptet - 15 låtar varav en egen, ödmjuk titel, lång produktionstid och Losec-fest, så man satte igång projektet "Världens Bästa Band".

Många låtar var självskrivna, andra fick skrivas under tiden. Samtidigt fick bandet uppdrag att spela i Sundsvall på deras stolta nationshus. Lite senare på året flögs Glenns Orkester ned till Lund för gig på Karnevalen. Ett hektiskt år där inspelningar och långväga gig fick gitarristen Johan att skruva den e-strängen och avsluta sin karriär på piedestal. Lundgigget genomfördes med reserven Thomas och därefter vidtog Big Audition. 237 stycken gitarrister anmälde intresse för att få platsen, 691 st var sugna på Johans fräcka kläder och 2 st ville gärna åt gitarren den fina. När en spenslig, snygg yngling från Vallentuna och Kungshamra släntrade upp på den tomma Globen-scenen för att visa bandet vad han kunde stod det klart: Magnus Ählström hade just tagit hissen upp till översta våningen.

Med ny strängtrollare i manskapet tog sig bandet an spelningar i Roslagen, på Dixie Queen, i Vallentuna, ja lite all over the place. Samtidigt fortlöpte inspelningarna med frenesi och ackuratess under överste Clabbes skarpa överinseende.

Snygga Glenn-medlemmar har smugit incognito till och från studion i vad som närmast står att betrakta som en evinnerlighet. Bimbo-trion har lagt sköna sångkaskader på tape, Johan Ö iklädd solglasögon lär ha blåst i rören, Anna Wirdefeldt gled in med fiol vid ett tillfälle, kanadensiske Richard Volk flögs in för att påannonsera hela härligheten, The Glenn Crew har t.o.m. varit på plats och förgyllt inspelningarna med sina slitna, rocksträva strupar.

Efter 18 månaders inspelande och sex månaders mixande har nu alla trådar löpt samman till en enda stor upplöst knut: MIGLENNIUM !

Så heter alltså det senaste alstret från världens bästa band. Inbäddat i världens snyggaste skivomslag där hela Glennhistorien sammanfattas i en enda bild kommer nu, i december 1999, Glenns Orkester ut med sitt mest mångfasetterade och genomarbetade verk.

På randen till det nya årtusendet står så Glenns Orkester fantastiskt högst upp, mer orörda och utkristalliserade än någonsin. Det är inte sant vad livet är ensamt på toppen...

LEGLENDEN 4.

Vi är som stjärnor i skyn

(Text: Johansson/Ottosson)